Ibland blir det inte riktigt som på Strömsö. Här ligger min fina kofta på bordet. Jag har våldfört mig på den med saxen och håller på att riva upp den igen. Koftan blev färdig och jättefin. Men, den var alldeles för stor. Efter ett litet tag insåg jag dessutom att den korta modellen inte alls passar mig med min långa rygg. Den skulle inte se lika snygg ut på mig som på garnförsäljaren på hantverksmässan i Seinäjoki. Nu ska garnet tvättas för att få bort krullet och sedan väntar ett nytt projekt.

Dessa vantar började jag sticka för ett halvt år sedan. Efter en lång paus tog jag fram dem på jullovet och fortsatte. Efter ytterligare en liten paus blev de färdiga förra veckan. Är inte helt 100 procent nöjd med slutresultatet, men för att vara de första vantarna med såhär pass invecklat mönster så är de helt okej. Garnet är köpt i Tallinn, ett strävt estnisk yllegarn som blir supermjukt när man tvättar det. Trots att jag stundvis suckat över det här projektet har jag redan börjat se mig om efter ett nytt vantmönster. Har kvar en hel del av estlandsgarnet, det kostade endast 4 euro/100 g så jag passade på att köpa flera olika färger.

Mönstret är från Ravelry (Squirrelly Swedish Mittens). Om någon vill lägga till mig som vän på Ravelry så kan ni hitta mig på namnet jennimum.

Bilden speglar mannens tankar igår kväll, lånar bilden trots att jag inte riktigt kan instämma. Just nu, denna första vardag efter ett långt jullov, tänker jag främst som ett barn; varför kan det inte alltid vara jul? Vi har varit lediga länge, vänt dygnet och suttit uppe till sent på natten och sovit halva dagen. Träffat vänner, släkt och bekanta. Jag har stickat och ätit alldeles för mycket godis. Nu är det nytt år och nya tag och vintern och snön har slutligen anlänt. Trots allt har jag kommit på mig själv med att sakna mitt jobb då och då. Det borde ju vara ett tecken på att jag är ganska nöjd med vad jag gör.

Det är mycket nu. På jobbfronten hopar sig massor med uppdrag till slutet av året. Som alltid. I övrigt försöker jag hinna pyssla så mycket som möjligt. Det har blivit många timmar vid symaskinen och med stickorna i soffan. Har dock insett att jag inte hinner göra allt det jag vill, men det är ju inte meningen att man ska pyssla ihjäl sig heller.

I november deltog jag i Kajsa Wikmans kurs via Loftet och började där sy en julkalender. Paniksydde den färdig kvällen före den 1 december och nu hänger den på väggen i sonens rum. Kalendern ser snyggare ut utan paket i de trånga fickorna, så vi fyller på vartefter. Sonen är mycket glad över kalendern och tycker att det allra roligaste är att hitta den rätta fickan, innehållet i paketen spelar en mindre roll.

Mera sytt och pysslat en annan dag.

På lördag bär det av till ett av de evenemang som jag sett mest fram emot under hösten, nämligen den stora hantverksmässan (Suomen Kädentaidot) i Tammerfors. Blir första gången för mig och försöker just nu fastställa en budget. Tror det är bäst så, annars kan det lätt hända att man tömmer kontot.

LÅNAT AV KATIKATT